fredag 2 september 2011

Resan och ankomsten

07.19 gick tåget från Knivsta igår, jag hade gått upp tidigt för att hinna duscha, göra matsäck och äta frukost i lugn och ro. Pappa skjutsade mig till tåget, jag var så pirrig! Och log nog nästan hela vägen in till Stockholm.

Resan till Köpenhamn gick bra, hade två timmars paus där innan nästa tåg gick. På perrongen träffade jag en trevlig amerikan, som jag pratade med på färjan också. Tåget åkte nämligen ombord på en färja över till Tyskland där vi fick gå av. Då ringde Davide, min kontaktperson i Oldenburg, och undrade var jag var och om tåget var i tid. Jag sa att vi var på färjan, och att vi var i tid. Han sa att vi omöjligt kunde vara framme till 19.00 om vi inte kommit av färjan än. Jag och amerikanen kollade kartan på hans iphone, och det såg ju lite konstigt ut att jag skulle vara i Oldenburg klockan 19 och han i Hamburg klockan 20.

Tillbaka på tåget frågade jag ett par om det möjligtvis fanns fler Oldenburg i Tyskland? Dom skrattade att there are like three Oldenburgs in Germany!!! Jag skrattade också och ringde Davide som sa att fick åka vidare till Hamburg och byta där till Bremen och sen till Oldenburg. Allt gick smidigt men kom fram sent, vid 23. Då blev jag hämtad vid stationen så det var ju skönt!

Så, jag sov supergott inatt. I mitt rum med stenväggar, varav en är grön och resten vita. Jag har ett handfat, en soffa, ett skrivbord med en rullande fåtölj till. Hela huset hör till ett gammalt militärkomplex, så det är taggtråd kvar ovanpå murarna som omger det hela. Trädgården är stor, när jag vaknade imorse jobbade dom andra i den. Dom andra är Francesca (Italien) och Emanuel (Frankrike), dom har varit här sen i juli. I detta huset bor även Diane och hennes 2,5åriga son, dom bara hyr en liten lägenhet, och Maud från Tyskland som också volontärar här.

Klockan 11 imorse åt vi frukost tillsammans ute i solen, dom brukar göra det på fredagar. Jag tyckte jag förstod ganska mycket tyska. Kul :) Efter lite kort planering cyklade sen jag, Francesca och Davide iväg till en skola, där vi höll i en fotbollslektion. 14 pojkar tror jag att dom var, som hade fotboll som nåt slags tillval i skolan. Dom var runt 10 år och mycket högljudda... Och jag hade ju lite svårt att prata med dom. Davide kommer vara med första gångerna men sen ska jag och F leda den gruppen. Det var inte så svårt, dom skulle bara spela fotboll i princip, i 45 minuter. Vi fick vara med och spela också. Men oj vad dom skrek. Vi pratade med en kvinna som jobbade på skolan, hon föreslog vi skulle använda gula och röda kort. Jag tror det kommer bli bra när vi kan några fler ord och så.

Dagens andra och sista programpunkt var tyskalektion, som leds av Maud. Hon var pedagogisk och bra. Vi är bara de tre volontärerna som får undervisning, så det är ju bra också. På lite olika nivå dock, så idag har vi räknat och lärt oss klockan, men jag tror det kommer anpassas lite för varje individ. Emanuel satt och läste värsta långa texten medan vi räknade. När det är så liten grupp är det lätt att komma med önskemål också. Så vi lärde oss lite fotbollsord.

Jugendkulturarbeit har två byggnader här, den ena bor vi och har kontor i, den andra är gäst- och aktivitetshus. I helgen är det nåt gäng som har nån aktivitet där, jag minns inte riktigt vad. Så på söndag kommer jag hjälpa till att städa tror jag, men är ledig imorgon. Hoppas följa med Emanuel på salsaworkshop!

Följde med Francy till centrum efter lektionen, det tog kanske en kvart att cykla. Oldenburg är rätt stort ändå, 170 000 invånare hörde jag. Så det var mycket folk, många butiker, uteserveringar...

Handlade mat på vägen hem. Jag hade fått för mig att vi skulle få maten lagad, men det var fel. Vi får matpengar, tillsammans med fickpengarna är det 290 euro.

Nu är jag trött och har lite ont i huvudet och ska nog sova tidigt ikväll. Gute Nacht!

1 kommentar:

  1. Hej Sara!
    Va kul och spännande att kunna följa dina upplevelser under det kommande året. Låter som att du kommer få en omväxlande och rolig erfarenhet.
    Längtar redan efter dig och är så tacksam över att tekniken finns...så att vi trots stora avstånd kan vara nära. Väntar med spänning på nästa inlägg. Stora kramen Mamma

    SvaraRadera